Nio veckor som förälder
under den tiden har såret på min mage gått från att vara en ytlig sårskorpa till att blekna till att mörkna igen
i början vågade jag knappt kolla på det
det kändes som att bara en blick kunde få ärret att spricka upp
trots att jag rationellt sett visste att det yttersta hudlagret läker fort
nu känns det som en ofrånkomlig del av mig
varken vackert eller fult
det skaver inte längre
under den här tiden har mitt barn vuxit tio centimeter
hans ögon har gått från att vara mörka och stängda till nyfikna och ljusa
han föddes med rivmärken i ansiktet
de har försvunnit nu
jag har ammat honom medan hantverkarna dag ut och dag in har rustat upp grannens tak
jag har sett dem äta morgonmacka både i företagsbilen och nu senast
sittandes på muren i solen med gälla arbetsshorts
medan tegelpanna efter tegelpanna har lagts till rätta
har en ny vardag utkristalliserats
nu är taket klart
det är surrealistiskt att tänka på att jag innan pendlade två och en halv timme om dagen
åt frukost på tåget
gick promenad i mörkret hemma efter jobbet
var en person som gick på konserter bokreleaser teater
och att det upphörde så hastigt
överhuvudtaget att jag var en person som en annan person inte var beroende av
och jag saknar ingenting av hur det var innan
jag läser om artister som ska ut på turné
jag köper inte biljetter
jag längtar inte dit
jag lär mig att mjölkstockning är mastit på latin
och att man bäst botar det med värme innan amning och kyla efteråt
jag läser om språng
min son har varit inne i två stycken än så länge
jag övar in pickman fold
det är mitt nya partytrick
(som om jag hade partytrick innan)
i min googlehistorik:
barn låter som ett får
barn bräker
gnäggande spädbarn
jag googlar på allt
det gjorde jag innan också
På BVC talar de om bepanthen
som hälsofreaksen talar om gurkmeja och lekmannasnickaren om superlim
röd stjärt skorv utslag denna mirakelsalva verkar vara sköterskornas svar på allt
jag är säker på att den skulle funka som glidmedel också
i ren protest köper jag zinksalva istället
den är förresten billigare
och finns på ICA
när han var ny
och hans ostadiga nacke kunde ha varit en metafor för hur sårbart allt kändes
bar jag honom i sjal medan jag planterade gurka zucchini tomat
jag var så rädd
för att råka smutsa ner honom med jord
nu står plantorna i växthuset
rangligheten börjar sakta släppa
gurkspröten lever i en egen rytm
mitt barn kan hålla sitt huvud någorlunda upprätt när jag bär honom
han sover med huvudet mot mitt bröst medan jag vattnar plantorna
hatten är på sniskan
snarkningarna låter ungefär som motorerna i en veteranbil
jag ser ner på jorden och tänker på en låt med Annika Norlin
hon sjunger om att hennes barn har fått henne att inse att den egna existensen inte utgör någon ångest längre
av jord har du kommit, jord skall du åter bli
vad som än händer kommer han att vara jag
och jag vara en del av honom
och veckorna kommer att gå
innan idag rullade han nästan runt
det är sånt han lär sig
det är sommarvärme nu
vi har köpt en fläkt för att han inte ska bli för varm
tillsammans ska vi skörda frukt i år
Det låter så mysigt!
Åh så fint. Lycka till med allt🤗
träffsäkert.
Du skriver så fint! Jag hoppas att han snart håller för lite jord så att du inte behöver vara så orolig.
Det är verkligen så märkligt hur fort det gamla livet bleknar, att det varken är möjligt eller önskvärt att göra sådant som förut var självklart. Låter fint som ni har det!