Det är fredag, klockan är 09:39 och jag dricker matchalatte för att jag tydligen vill komma åt den identitetsmarkören; jag vill vara en person som dricker matcha och som därmed förknippas som lite djärv (matcha är ju djärvare än Gevalia brygg). Det är lite som att jämföra Camilla Läckberg med Dostojevskij. Jag har egentligen ingenting emot matcha, jag tycker att det smakar lite spenatsmörigt, men däremot har jag inte fastnat helt för det ännu. 

Fåglarna kvittrar ute. Grannen mittemot vankar fram och tillbaka i sitt kök, fram till fönstret, bort från fönstret. Jag har aldrig pratat med henne, ändå är det en trygghet att ha henne där. Det är lite som när vi bodde i lägenheten och de andra hyresgästerna stängde och öppnade dörrar, spolade i kranarna, dammsög, hade besök. Ett tag hade vi en granne som beställde hämtmat med hemleverans flera gånger i veckan, det blev en trygghet att höra plingandet på dörren från leveranspersonalen. Han hade en skånsk kompis som var hos honom. Ibland vaknade vi upp mitt på natten av deras skratt. När jag pluggade kreativt skrivande påbörjade jag ett romanprojekt om grannen och hans kompis. Nu i efterhand känner jag mig alienerad från det projektet och förstår inte riktigt varför jag skrev det med en Fredrik Backman-ton. 

Idag ska jag jobba (ringa samtal, fixa dokumentation, tidrapportera), låna böcker på bibblan (Räven, Kläda blodig skjorta, Kärleken och hatet), handla (salladslök, lime, chili, ingefära, te), fika med min respektive (fika som han har köpt), läsa bok (snart klar med Europa), laga mat (dandan-nudlar), spela spel (kanske Sims) och se på tv (På spåret).